När jag var liten var jag blygNär jag var barn och bara 7 år tyckte jag inte om att prata med människor. När det kom gäster till oss gick jag ner i källaren och gömde mig tills de gick. Jag tyckte om lugn och ro. Jag tyckte om att göra dockor i tyg
och rita ögon, mun, näsa, ögonfransar och hår. Det blev mycket fint och jag sydde dockkläder. Jag tyckte inte om att leka med någon förutom min kusin. Vi väste upp tillsammans. Vi lekte man och fru och dockan var mitt barn och den hade ett namn. Jag bråkade med min mamma för att hon ville att jag skulle gå till skolan. Men jag tyckte inte om skolan, det fanns många människor där och det tyckte jag inte om. Fatat En man från iranJag ska skriva om en man. Han är 30 år gammal. Han heter Fadi och han är från Irak. Jan reste till Syrien med sin familj för att de ville vänta där tills de skulle resa till ett annat land. Fadi var lite sjuk som jag hörde men han hade ett bra liv där i Syrien.
Förra veckan var jag i kyrkan och jag hörde att folk pratade om Fadi. Jag frågade vad som hänt med honom. De sa att han blivit blind, stackars barn! Jag grät jättemycket för honom. Jag ville hjälpa honom med något. Så alla hans kusiner och vi som känner honom ska skicka pengar till honom så att han kan ligga på sjukhus. Nu är han tillbaka i Irak, jag vet inte varför men jag tror att det blir lättare för hans familj eftersom det är krig i Syrien. Hoppas han blir bra! Gud vare med henom! Dalia Min familj i kina
När jag var liten, bodde vi i en liten stad i Kina. Min far arbetade på en avdelning. Han jobbade mycket och reste mycket. Min mamma arbetade på en restaurang. Hon jobbade skift. Vi var fyra syskon i familjen och vi bodde i lägenhet med tre rum och kök. Vår lägenhet är ett gammalt hus. Huset ligger vid en gammal väg och där fanns det elektricitet och rinnande vatten. Vi hade el och lampor i lägenheten, men ibland använde vi också fotogenlampor och vedspis för att spara energi. Huset ligger i närheten av ett vackert hav och man kan höra fåglarna kvittra från havet. När jag tänker på mitt gamla hem känner jag mig glad. Yangling Yang
En dag jag aldrig glömmer
Jag ska berätta om en dag i mitt liv som jag aldrig glömmer. Det var en förlust när jag förlorade min bror. Jag förlorade min lillebror då han bara var 20 år gammal. Han krockade med en bil, då min bror körde en snabb motorcykel och dog.
Efteråt begravde vi hoom och vi kände oss mycket ledsna och grät. Det gör ont för min bror var mycket snäll och enkel. Min mamma sörjde och kom inte ur sängen och var kvar i huset hela dagen. Min mamma kunde inte äta och hon var uppe hela natten och hon kunde inte sova på ungefär en månad. Jag kunde höra hennes gråt några nätter och jag känd mig mycket ledsen. Jag saknar alltid min bror, t ex när jag sitter på bussen eller ligger i sängen. Jag vill gärna besöka min brors grav. Det ska jag göra i framtiden. Jag längtar efter detta. Sendous Bashefa när jag kom till sverige
När jag var ny i Sverige pratade jag och hälsade på folk på bussen. Idag sitter jag tyst när jag åker, men det är tråkigt tycker jag.
I början var det svårt att komma i tid till möten, svenskar passar nästan alltid tiden. Det försöker jag också göra nu. Men ibland blir det stressigt. Mahad Hashi |